Yuliia Bausova läser svenska ord och fraser vid kyrkan i Furulund med flera andra ukrainska kvinnor. De är alla flyktingar och de flesta bor hos svenska värdfamiljer som de inte hade någon koppling till sedan tidigare. Beslutet att lämna hemstaden Kiev i början av mars satt långt inne.
– Det blev för mycket med sirener och bomber till slut, säger hon och förklarar att det var den femårige sonens rädsla som till slut fick henne att ta det avgörande beslutet lämna Ukraina.
Kvinnorna är fokuserade och försöker hjälpa varandra att få till rätt uttal av de svenska orden. De säger orden i kör efter sin lärare, ”glädje”, ”röst” och ”orolig”. I hemlandet har de haft yrken som ekonom, revisor, en har arbetat på ett medicinskt labb och en annan på apotek, andra också som stylist och förskolelärare. Men nu försöker de lära sig svenska och samtidigt söka nytt arbete.
Läser svenska en gång i veckan
Det är andra veckan som de är här och läser under tre lektionstimmar vid Furulundskyrkan. Studieförbundet Vuxenskolan står för kostnaderna kring kursen liksom fikat. De har fått medel från regeringen sedan tidigare för att få dem som är nya i landet att lättare komma in i samhället.
”Det var på vårt initiativ och i samarbete med Furulundskyrkan som kursen blev av”, skriver Sanela Omanovic, Kvalitetssamordnare på Studieförbundet Vuxenskolan.
Lär in nytt alfabet och ett nytt språk
Ukrainska flyktingar har inte rätt till SFI, som andra flyktingar som får permanent uppehållstillstånd. De betalar dock inget för kursen som de läser just nu, som dels bekostas av regeringen och studieförbundet, men där även kyrkan ställer upp med lokaler. De ukrainska kvinnorna ska få läsa svenska vid tio språktillfällen, med tre timmar varje gång. Flera av kvinnorna kan inte det latinska alfabetet, så de har en lapp på bordet där de lär in ett nytt alfabet samtidigt som de lär sig nya ord och fraser.
– Det är ganska enkelt, men det är alltid något i vägen, det finns två barn i vägen för att plugga svenska, skojar Larisa, som har ett barn som går i skolan medan treåringen är hemma.
Hon försökte läsa online på egen hand, men tycker att det är mycket roligare såhär i grupp med andra. Barnen som är i förskoleålder får vänta på kö, som andra barn i kommunen, och kan erbjudas plats tidigast fyra månader efter de gjort en ansökan. Enligt förskolechefen finns det regler som måste följas, även för ukrainska flyktingar. För faktum är att det är rätt fullt i kommunens förskolor just nu.
”Vi behöver givetvis göra vad vi kan för att erbjuda familjer och barn som kommer till oss en så god livssituation som möjligt men det är också av vikt att vi säkerställer att regelverket följs”, säger förskolechefen Charlotte Johansson i ett mejl.
Yuliia lämnade en son i krigets Ukraina
Nästan alla kvinnorna bor hos svenska familjer som öppnat sina hem för dem, utom ett par kvinnor som har egna släktingar bosatta i Partille sedan tidigare.
Yuliia Bausova lämnade den 20:årige sonen i Kiev: ”Jag är orolig hela tiden.”
Yuliia Bausova lämnade Kiev, där hon hade ett bra arbete som stylist och inredningsarkitekt. Hon och den femårige sonen hamnade först i Polen. Där väntade de in storasystern som anslöt sig till dem. Kvar blev den 20-årige sonen, som inte fick lämna eftersom alla män mellan 18-60 år ska vara kvar i landet. Sonen studerade innan kriget. Nu finns han hos släktingar utanför Kiev. Oron för honom och andra närstående som är kvar i krigets Ukraina finns där hela tiden med Yuliia Bausova.
– Jag är orolig hela tiden, det är jättejobbigt.
Att det blev Sverige hon hamnade i som flykting berodde på pandemin. Hon hade hört att landet inte hade så strikta restriktioner kring Covid-19. Finland låg för nära Ryssland.
– Det blir roligare för min son att vara utan mask i ett land där man inte är så hård med restriktionerna, förklarar Yuliia Bausova.
Kvinnorna hade hoppats att ryssarnas segerdag efter Andra Världskriget den nionde maj – eller ”shame-day” som dagen också kallas internt – skulle leda till att kriget gick in i ett lugnare skede. Men så blev det inte. Att försöka lära sig ett nytt språk är kul, även om tankarna drar iväg många gånger.
– Det känns jättebra, just för att alla som arbetar här välkomnar oss. Man fattar inte hur det är möjligt att folk är så vänliga mot oss och det gör att man tycker det är roligt och vill läsa och lära sig svenska, förklarar Yuliia Bausova.
Vad tänker du om framtiden?
– Jag känner värmen från svenskarna här och det är en god erfarenhet att ha bott här, men jag hoppas verkligen att allt lugnar ner sig så att jag snart kan åka tillbaka till Ukraina.
Maria Larsson Tibell: ”Det är roligt för dom vill ju lära sig”
Maria Larsson Tibell är van att undervisa elever som ska lära sig svenska. Hon har eget arbetsmaterial som eleverna får använda sig av.
– En del har behövt bokstäverna, men de flesta har med sig så de kan skriva båda alfabeten. Men sedan är det grunderna, att kunna presentera sig, att kunna fungera i en vanlig vardagssituation, eller när man ska gå in och handla i affärer. Men vi pratar också om traditioner vi har och högtider.
Hon har tidigare arbetat både i grundskolan med yngre elever, men också hos andra studieförbund.
– Det är roligt för de vill ju lära sig, det gör någonting när man är lärare när man får jobba med människor som vill lära sig, säger Maria Larsson Tibell.
Läser svenska med mamman
Även Inna Chepizhko, som vi tidigare träffat och som bor hos en svensk värdfamilj med sin mamma och två flickor, läser svenska i Furulund. Hennes äldsta dotter, Milana, har i dagarna börjat på skolan i Jonsered. Men den minsta dottern Zlata har inte fått någon förskoleplats, så hon får vara med under svenska-lektionerna.
– Det är både intressant och en ny erfarenhet som är rolig för mig, för jag tycker om att lära mig nya språk. Jag läser även svenska hemma med barnen och med min värdfamilj, så det är kul.
För dottern Milana, som började sin nya skola nu under veckan, är det svårare.
– Hon trivs väldigt bra, jag var med henne hela första dagen, både i bamba och på lektionerna. I dag sa hon att hon ville vara där själv, men det är lite svårt eftersom varken lärarna eller barnen kan prata med henne.
Inna Chepizhko: ”Vi kan inte bara sitta stilla, vi måste göra nånting”
Inna Chepizhko kämpar med uttalet av de svenska orden. Hon hade gärna sett att de kunde få studera svenska två dagar i veckan på plats, det hade gett mer tror hon.
– För min mamma är det bättre hemma för det är lugnare, men för mig är det roligare att läsa här och träffa andra och att vi lär oss tillsammans.
Hur känns det i dag mot för en månad sedan, då ni var nya i landet?
– Jag mår bättre nu än i början, och det känns tryggt eftersom jag känner stödet och får mycket hjälp från alla omkring. Men jag saknar mitt hem och min familj, så vi vill återvända så fort det lugnar ner sig, avslutar Inna Chepizhko.
Men ändå läser ni svenska?
– Ja. Vi kan inte bara sitta stilla, vi måste göra nånting. Och det är roligt att lära sig ett nytt språk, vi försöker gå på allt vi blir erbjudna eftersom det är roligare än att sitta hemma.
– Det skadar inte att ha erfarenhet och lära sig svenska, inflikar studiekompisen Yuliia Bausova.
LÄS MER:De har öppnat sitt hem för flyktingfamiljen från Kiev
LÄS MER:Inga flyktingar kommer till boendet i Furulund
Så här prenumererar du!
Klicka HÄR för att komma till prenumerationserbjudandet. Då får du inloggningsuppgifter som du kan använda för att logga in med i e-tidningsappen och nyhetsappen.
De nedladdningsbara apparna hittar du om du söker på ”Partille Tidning” i AppStore eller Google Play.
